Nöjd

Den 8/5 i år tog jag steget och satte ner foten. Då kände jag att nej nu får det vara nog. Nu är det slut på det här. Jag känner mig stressad, orättvist behandlad, jag tyckte inte att det kändes roligt att varken jobba eller vara hemma längre. Förut har jag älskat både och. Allt detta kunde ju inte skyllas på Tuvas diagnoser och allt det runt omkring henne. Nej jag var less, jag behövde något nytt. En livsförändring. Jag slutade jobba och var hemma en hel sommar. Skönt. Stressen började släppa mer och mer för varje vecka som gick. Och nu pluggar jag och jag är bara såååå nöjd med mitt liv! Mitt liv, är ett bra liv. Det går jättebra för Tuva i nya skolan, hon trivs och har inte samma press där som hon hade på förra skolan, vilket innebär mindre bråk hemma. Jag behöver inte vara på personalen hela tiden om vad hon behöver och måste ha, de vet redan allt, förmodligen mer än mig. Så skönt att äntligen hamna hos kompetenta människor. 
Och så mina studier. Jag älskar att plugga! Att bli inföst i ett annat liv. Ett nytt liv. Med nya vänner, nya rutiner, nytt levnadssätt. Äntligen slipper jag slå knut på mig själv för att hinna med allt. För att vara tillgänglig för min familj. Det är en lyx att varje kväll få vara med på middagen, det har jag knappt varit alls de senaste åren. Att kunna hämta och lämna tjejerna och få känna mig delaktig i deras liv. Att hinna med mig själv. Idag har jag t.ex vilat i 2 timmar. Sovit. Underbart! Jag var så sjukt trött. 
 
Till alla er som går och känner er deppiga. Fundera över vad ni kan göra för att förändra det, för att förändra era liv. Ibland är det värt det att ha tagit chansen. Jag är så glad att jag "vågade"! För nu är jag N Ö J D ! !
 
 

Kommentarer
Louise

Visste det kul o plugga! Kan sakna det ibland :-) man tänker att det är lång tid man ska gå i skolan men tiden går så fort.. !

2013-10-04 21:55:34



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0