Melatonin

Igårkväll glömde jag att ge Tuva hennes sovmedicin (melatonin). Så här i efterhand önskar jag att bara jag själv hade blivit drabbad av detta. Men stackars Tuva har ålat runt i sängen gnyende och pipande hela natten. Hon har gråtit att hon inte vet varför hon mår så dåligt och så har hon gråtit för saker som inte borde vara ledsna saker. Som att "jag älskar alla blommor". Gullis. Nu har vi iaf lärt oss hyr viktigt detr med medicinen!

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0