Planerna för dagen var att Fredrik och tjejerna skulle åka och grilla med kusinerna så att jag kunde få plugga ifred. Jag har inte alls hunnit med så mycket som jag hade räknat med under lovet. Tuva har blivit allt mer vuxenkrävande så jag har inte haft möjlighet att sitta med studierna då Fredrik har jobbat. Planerna gick snabbt i kras då Nellie började kräkas på morgonen. När det gick upp för Tuva vad detta innebar försökte vi balansera hennes totala utbrott med att avvärja kräkningar och springa fram och tillbaka med tvätt och kräkhinkar. Plötsliga förändringar av planer är inget som Tuva hanterar bra och idag lägger hon dessutom över sin ilska på Nellie som är den som satte käppar i hjulet för henne. Jag försökte sitta med min hemtenta en liten stund medan Tuva skulle gå ut och leka en liten stund. Det visade sig att hon istället för att leka gick runt och plingade på hemma hos alla grannungar och bjöd hem dem till oss för att leka. Det är inte alltid helt lätt att hantera livet som tvåbarnsförälder. Tuva började dessutom för två dagar sedan att få fler utbrott och bråka med om kläder, förmodligen för att skolan börjar igen i morgon. Jag vet att hon tycker om att vara i skolan men hon gillar inte tanken på att åka dit innan hon väl har kommit dit. Nu säger hon att hon inte tänker åka alls i morgon. Vi får hoppas på att hon glömmer bort det innan det är dags.

 

Tuva har mer och mer gått in i sin egna lilla värld. Jag vet inte om det handlar om att hon fantiserar om saker och sedan inte kan skilja det från verkligeheten, eller om hon testar oss, eller vad det annars kan vara. Hon gick runt till alla grannar här i veckan och berättade upprört om att Nellie och Pappa var borta. Alla blev upprörda och oroliga tills de såg Nellie i lekparken. Tuva ville inte höra på det utan fortsatte att tjata om att de var borta. Hon ringde till mig som var på affären och berättade att de var borta men när jag ringde till Fredrik hade han varit med henne när hon ringde mig. Hon kom också inspringade en dag när jag hade gått in och hämtat kaffe och skrek att någonting fruktansvärt hade hänt med Nellie. Jag störtade ut och hittade en förvänad Nellie i lekparken som förklarade att hon bara hade stannat cykeln för att hon ville gunga och då hade Tuva cyklat vidare hem. Det känns som att vi tar ett steg bakåt när om vi nu inte ska kunna lämna henne utan översyn för en liten stund när det har funkat så bra under det senaste året. Jag hoppas att det bara är en fas som går över.