när Tuva var liten var hon världens snällaste lilla unge. Hon stoppade aldrig saker i munnen. Hon rev aldrig ner saker från hyllorna på affärer. jag hade med mig henne överallt och det var aldrig några problem. Hon var alltid glad och lättsam. Det här har i stort sett häng med fram till nu. Visst har vi haft jobbigt med hennes problematik stundvis men nu har det skett en förändring. Ungen är full med hyss helt plötsligt. Jag kan inte släppa henne med blicken förrän hon hittar på något tok. Hon tömmer ur diverse flaskor, allt från dyra schampon till handsprit, i handfat, toaletter, papperskorgar, you name it! Hon river ut saker i skåp, hon klättrar upp i garderober. 

 

Nu nu blev jag tvungen att springa iväg en sväng för jag hörde hur det började spruta vatten på golvet inne badrummet. Jag skulle behöva kedja fast henne vid min sida. Ögon i nacken fungerar inte, det har jag redan utvecklat. 

 

Jag måste se på detta som något positivt även om det stundvis blir jobbigt för mig. Hon har blivit stor. Smart! Hon har lärt sig att tänka strategiskt. Hon är beräknande och någon gång ibland glänser hon till och är riktigt klipsk. Hon har nått nästa utvecklingsfas. Jag hoppas dock att det bara är en period där hon känner att hon vill testa både hennes och våra gränser, och att denna period ska gå över. Gärna snart. Det är förmodligen inte slumen att hon kommit igång med de här hyssen nu heller när jag är på praktik och har häcken full hela dagarna. Jag kommer att sakna skolan, eleverna och all personal på skolan men det ska bli skönt när vi återgår till vanliga rutiner igen.