Jag vet att jag har skrivit om detta tidigare, förra eller kanske förra vintern. Minns inte när. Bara att det var många som tyckte att jag var konstig efteråt. Nu visar det sig att jag inte är ett dugg mindre konstig.

När jag gick och lade mig igår kom jag direkt ifrån en lång, skön dusch. Pömsigt stapplade jag mig i säng när jag helt plötsligt kom på att jag inte hade smörjt mina fötter. En omöjlighet som ni kanske vet. Fotfobin som jag lider av gör att jag alltid sover med strumpor, bekant? Jag hittade inte min älskade fenuril och somnade intet anandes om vad som komma skulle.

Vid 3 snåret vaknade jag och kände lite smått panik. Låg en stund och försökte komma ihåg om jag hade drömt en mardröm när jag plötsligt upptäckte den där otäcka känslan på fötterna. När de känns blanka och hårda. Som att huden är tjock som pansar och lixom rispar mot strumpan, och  som att nån strött lite mjöl i strumpan innan jag satte på den.

Paniiiik. Upp och leta efter min feta, härliga hudkräm. Den var borta med vinden. Kröp runt och lyste med mobilen i en kvart när jag sen hittade den under Tuvas säng.

Jag smörjde in fötterna och sov sen som en prinsessa resten natten. Många, många gånger har jag önskat att jag inte hade några fossingar!