Jag tycker lite synd om båda mina barn idag även om det är ganska charmigt hur de håller på. Nellie avgudar sin storasyster. Varje gång Tuva rör sig, pratar, skrattar eller skriker så brister Nellie ut i glädjetjut och hjärtliga skratt. Och om hon har sådan tur att Tuva pratar med henne blir hon så till sig så hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen. Oc hdet händer tyvärr inte allt för ofta. Tuva däremot tycker att lillasyster är ganska dryg och i vägen. Allra helst ignorerar hon henne helt.

Idag plockade jag fram gåstolen till Nellie och inte helt oväntat började hon direkt styra efter Tuva. Tuva som genast fattade galoppen hoppade upp i soffan och satte sig bakom bordet så att Nellie inte skulle kunna köra nära. Tuva satt sen och tittade på film medans Nellie stod parkerad så nära som möjligt och insöp varje förändring i syrrans ansiktsuttryck. Hon nästan trilladre av pinn när Tuva skrattade, snacka om den totala lyckan :)




Stackars liten som inte får den uppmärksamhet hon vill ha. Och stackars storasyster som inte får det utrymme hon vill ha :P Vilket dilemma! :)