Nu har jag fått smaka på riktig avundsjuka från Tuvas sida gentemot Nellie. Fredde har varit ledig i en vecka nu och då har Tuva vant sig vid att det alltid är nån som kunde hjälpa henne med diverse så fort hon ville det. Och ännu mer nu sen Nellie fick börja med ersättning. Då kan ju jag hjälpa henne medans Fredde matar Nellie. Tidiagre har hon såklart alltid velat ha hjälp av mig när jag suttit och ammat.

Tuva somnade på soffan ikväll. Och vaknade av en mardröm. Hon var hysterisk och började sparka och slå emot Nellie och skrek att hon inte tyckte om henne och att hon skulle "gå bort". Usch, det var så hemskt. Jag tyckte att det var lika jobbigt att hon sa att hon inte tyckte om Nellie som det var att se henne så ledsen och panikslagen. Hon sparkade och skrek mot oss i säkert 30 min innan hon kunde gå med på att vi skulle gå upp till sovrummet.

Då började nästa fight. Nellie fick inte följa med upp. Nellie var såklart hungrig också annars hade hon säkert kunnat ligga i babygymmet nere tills Tuva somnat men inte skulle ju Tuva kunna somna om Nellie låg där nere och skrek heller. Tuva blev ännu mer hysterisk av att jag skulle mata henne. Hon tjatade att hon inte tyckte om henne. =((( Ååååhhh  Det slutade med att hon insåg att Nellie skulle vara kvar och då började hon gråta efter Fredrik och gjorde det i ca 2 timmar innan hon somnade.

Hon vaknade några timmar senare. Då hade jag fått Nellie att sova i sin säng. Då började Tuva fråga vart Nellie var och om inte hon kunde sova brevid henne. Hon pratade om Nellie ooch hyssjade mig så att inte Nellie skulle vakna. Det är nästan så jag tror att hon hade dåligt samvete över hur hon bettet sig, men samtidigt så tvivlar jag på att hon minns det eftersom hon var i stort sett sovande under hela utbrottet.

Det var i alla fall jobbigt för mig! Punkt slut!