Japp, det är sant. Den här godishetsande knubbisen har tagit sig i kragen och dragit ut på ett morgonpass. Jag har aldrig varit varken duktig eller snabb i jogginspåret. Men förr tog jag mig åtminstone tiden att ta mig dit, det va länge sedan. Nu +10kg senare kan jag lova att det inte var lättare. Jag gjorde mitt första pass i helgen på ett löpband på hotellet. Hade jag mött en sköldpadda hade den garanterat visat mig baken och försvunnit bort i horisonten. Som tur var träffade jag ingen. Idag i Hemlingby däremot träffade inte mindre än 5 huggormar och 2 kopparormar. Den sista huggormen låg mitt i spåret. Jag valde att försöka ta mig runt bakdelen. Alternativet att hoppa över den eller springa runt huvudet kändes om möjligt ännu värre. Hade jag inte haft bara ca 0,6 km kvar av 6km hade jag definitivt vänt. Men jag tog sats och sprang runt bakdelen. Den jäveln högg som en kobra, som tur var missade den mina otroligt tjocka, saftiga lår. Phu! Det verkar vara med döden som insats som man tar sig igenom lite sköldpaddsjogging 😵