Jag börjar känna mig som en pensionär. Sen jag slutade jobba verkar jag ha ännu svårare att hinna med saker. Eller egentligen inte. Men om jag nu ska hinna städa, tvätta, laga mat, vara med barnen, dricka kaffe, läsa tidningen och plugga engelska, så förvinner tiden. Framför allt när jag har näsan i engelska boken. Vips så han man slagit ihjäl 3 timmar. Idag efter 3,5 timmes engelska var jag dessutom tvungen att ta en stödvila på 30 min innan barnen skulle hämtas. Det var som att gå in i en vägg. JA, jag säger ju det....pensionär. 

 

Jag har många järn i elden så att säga. Jag har sökt till komvux i höst för att läsa upp sådana ämnen som vi inte fick läsa på frisörprogrammet (läs obslinjen) som bla Matte jävla B. Jag har desutom sökt lärarutbildningen om gymnasielärare till hösten. Och på tisdag ska jag på en intervju i Falun till hälso och vårdadministratör utbildningen som jag också sökt till hösten. Och på torsdag ska jag på en intervju på polhemsskolan där de söker en frisörlärare till hösten. Jag ska ju såklart inte göra alla de här sakerna samtidigt, utan jag måste ju välja nåt. Kanske får jag kommer jag bara in på ett ställe, kanske inget, eller kanske alla. Vem vet? Det skönaste med det är att det känns som det kvittar. Jag tar det som det kommer. Och det känns otroligt skönt. Ingen stress!