Virvelvinden

Ända sedan Tuva var bebis har hon kastat sig fram och tillbaka i sängen som en stormvind när hon sover. Hon lixom lyfter upp sig en bit med armarna, ändrar riktning, och kastar sig handlöst framåt ca 3-4dcm. Och så håller hon på så där. Redan som bebis var hon omöjlig att ha i sängen. Det kändes som jag fick hjärnskakning var och varannan kvart av att hennes skalle, som är hård som en gatusten, träffade min med ett klonk.
Ibland när Fredrik jobbar vill tjejerna att vi ska mysa och sova alla 3 i våran säng. Det brukar alltid sluta med att jag efter någon timme flyttar Nellie, som ligger i mitten, till hennes säng eftersom jag är orolig att hon ska få kross skador. Sedan borde jag ju ha lärt mig att det är dags att flytta Tuva. Men nyvaken som jag då är har jag oftast ingen lust att förflytta denne vilt kastandes 35kg klump. Så jag lägger mig att sova.
Inatt vaknade jag då först av att ha fått två hälar i ryggraden så jag var rädd att jag blivit förlamad. När jag då skulle flytta henne till hennes sida igen gjorde hon ett nytt utfall som bjöd mig på en fläskläpp. Jag försökte barrikadera med kuddar och täcken mellan oss men efter en timme vaknade jag av en häl som krossade mitt skallben via pannan.
Jag tog mitt förnuft tillfånga och flyttade över virvelvinden i hennes säng där vi pallar upp kanterna med ca 10 kuddar så hon ligger mitt i botten på ravinen. Så får man hoppas att hon inte lyckas kasta sig ur. Det gick bra inatt, hon låg kvar. Nu är det bara jag som måste lära mig att inte leka med elden.


Kommentarer
Louise

Oj vilken vilding! :-D du får sy ett jätte "babynest" hehe.

Uscha nej sjuka barn är inte roligt, ännu mindre magsjuka barn. Huva!

2012-09-10 20:55:08



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0