Tuvisen

Sen vi började prata om att Tuva eventuellt är autistisk så ser jag på allt hon gör på ett annat sätt. Bra eller dåligt?!!? Jag vet inte, men det är svårt att komma ifrån.

Jag vet inte om problemen har blivit fler och tydligare eller om jag ser mer och gör en större grej utav det. Men det känns iaf som mer. Innan sommaren var jag på vansinnesgränsen men räddades av att sommarlovet kom som räddning. Då flöt allting på perfekt och livet var hur lugnt som helst. Så fort skolan började kom vi in i samma vansinnes kamp igen. Bråk, bråk, bråk.

Efter att ha läst lite och fått förklarat en del om autistiska drag kan jag ju lätt placera in Tuva i flera utav dem.
Det är te.x ,vad jag förstår, vanligt att man kan ha problem vad gäller känsel. Så som beröring eller dylikt. På Tuva skulle man då kunna framlägga att hon inte alls känner av kyla, hon kan gå ut i t-shirt nu utan att frysa. Varenda dag får jag gå ut och försöka få henne att sätta på sig jackan igen efter att hon slängt den på gatan eller ännu hellre i en vattenpöl. Hon känner ingen direkt mättnadskänsla när hon äter utan kan äta hur mycket som helst och har inget stopp. När hon var liten uttryckte jag min oro högt många gånger och undrade om hon inte hade någon känsel. Hon kunde slå sig så man nästan själv började gråta medan hon bara ställde sig upp och fortsatte med vad hon höll på med utan att reagera.

Det här med att reagera på att slå sig har ändrats och hon reagerar numera på nåt sätt men som psykologen på habiliteringen sa så är det högst vanligt att barn med den här problematiken lär sig att härma beteenden utav andra barn och att det här kan vara en sådan sak.

Att ha svårt med förändringar är en annan sak som de som ligger inom autistiskt spektrum brukar passa in på. Just nu är det hetaste bråket här hemma förändringen i att gå från sommar till höstkläder. Tuva helt enkelt vägrar att sätta på sig stövlar, hon ska minsann ha Foppa-tofflor hon. Det gör ju inget att de blir blöta så länge hon är utan strumpor säger hon. Och fryser gör hon ju inte så hon kan inte alls förstå varför hon inte kan vara utan strumpor i ett par Foppa-tofflor. Jag har äntligen lyckats få henne att ta på sig jacka på morgonen men det är oftast bara korta stunder. Folk tror ju att jag är totalt galen som skickar ut mitt barn utan kläder i den här kylan.

Jag har läst att problem med hygien är en annan sån här typiskt grej. Allt sånt som är ett djävulskap att få igenom här hemma, så som att borsta håret, borsta tänderna, tvätta händerna, torka sig efter toa besöken, klippa naglarna. Om jag förstod det hela rätt så kan det vara svårt att förstå varför man ska behöva göra någonting som är obehagligt. Där kommer problematiken in igen.

Att ha speciella ritualer/rutiner är en annan grej. Tuva kan te.x inte starta sin morgon innan hon dragit upp sin persienner. Först då är det morgon. Gör man inte det, är hela dagen förstörd. Då kan man inte gå tillbaka och dra upp dem sedan, för om jag tog fram kläder först, är det för sent för att dra upp persiennerna. Då blir det kaos.

Att sedan ha svårt att förstå ordspråk eller olika talesätt. Te.x "det var nära ögat" eller som när jag sa att vi skulle få bajsa i kolmörkret när lampan gick sönder och Tuva trodde att hon skulle få bajsa på kol. Haha hon är ju för härlig :) men det var ju inte direkt vad jag menade.

Jag har bara en 6 åring, och hon är den första jag har. Jag kan inte jämföra med nån och har därför så svårt att veta ifall jag överdriver och ser saker som alla 6 åringar gör. Att hon är på en annan mognadsnivå än sina jämnåriga i klassen är helt klart och har varit under flera år, men är det något mer eller inte? Jag börjar känna mig mer säker på att det är så för var dag som går. En utredning är på gång iaf och idag har vi fått besked att vi ska få åka till ett ställe i Stockholm som heter PRIMA för att göra den. Vi väntar på att de ska ringa så att vi får bestämma ett datum. Självklart ville de såklart att det skulle göras när vi är i Thailand. Såklart. Men de skulle höra av sig igen.

En sak är dock solklar. Våran Tuva är världens finaste,goaste och bästa tjej och oavsett, så älskar jag henne mer än allt!


Kommentarer
Anonym

Världens bästa, finaste Tuva!! <3

2012-09-27 09:49:56
Louise

Jag har inte heller haft nån 6åring sp vet inte heller men jag tror det är superbra att du uppmärksammar sånt här och på så sätt gör vardagen enklare för henne :) ju längre ni kommer i utredningsprocessen så kommer du säkert få massor av bra tips osv som gör det hela ännu bättre o enklare för er när ni vet hur man kan underlätta saker o ting :)

2012-09-27 19:22:03



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0