Idag bar det av på Elefant trekking. Vi blev hämtade med en tuk tuk på hotellet som drog rätt upp i buschen i bergen. Vi körde till och med över (i) en mindre flod. På vägen upp råkade jag se en jätttespindel, större än min knytnäve, i sitt nät. Jag tänkte att det här måste vara det dummaste jag någånsin utsatt mig för.

Väl framme fick vi vänta en stund innan elefanterna kom tillbaka från en annan tur. Vi träffade på Cho, "like shoe" sa han "easy remeber". Cho´s fru hade dött i tsunamin och han själv hade slungats ända upp dit där "båten" ligger. Efteråt när han varken hade familj eller hem hade han flyttat upp dit i bergen i ett tält. Oh my god tänkte jag, undra hur många jättespindlar han stötte på där i tältet. Det var en rörande historia som han skrattade sig igenom. Kändes så himla sorgligt. Vi återkommer hela tiden till att prata om Niklas och Erikas upplevelser här då och vilken tur vi hade som fick ha dem kvar!

Elefanterna kom och vi fick gå upp på en elefantplattform för att hoppa upp i elefantkorgarna. Tuva hade bestämt sen länge att hon skulle rida med morfar och Helena. Men när hon skulle hoppa på fick hon panik och gallskrek. Hon tvungades i korgen och jag vände mig bort....jobbigt.
Fredrik, jag och Nellie hoppade på nästa elefant.

OJ vad det skumpade. Jag hade aldrig kunnat ana hur man kastades fram och tillbaka på den där ryggen som ser så stabil ut. Men naturen var fantastisk! Och Tuva tystnade efter en liten stund och tyckte att det var roligt. Elefanterna manades på i ca 15 min. Tyvärr gick det inte att fånga storheten av omgivningen på bild, men många kort blev det i alla fall.

När vi var framme fick vi hoppa av på nästa elefantplattform och sen kom nästa äventyr. Upp i djungeln på vandring. Och hade det bara varit för oss vuxna hade det väl inte varit nånting att höja på ögonbrynen över. Men när en yttepytteliten thailändare lyfter upp Tuva 35 kg på höften och börjar knata uppför bergen i regnskogen på halkiga stenar med gummistövlar blir man både nervös och full i skratt. Hon var ju näst intill lika stor som honom. En annan liten thailändska tog hand om Nellie. Vi var inte betrodda med den uppgiften.
Uppför hemmagjorda stegar och plankor över vattenfall färdades vi till ett vattenfall där vi fick bada i kristallklart bergsvatten. Häpnandsväckande! Jag hade kunnat stanna hur länge som helst!

Vägen tillbaka var ännu värre. Pappa och Helena hade gått före medan vi badat lite mer. Tur var väl det för Helena hade nog svimmat om hon sett färden ner. När thailändaren som bar Tuva häll på att storkna av tyngden efter halva vägen fick han för sig att ta henne på ryggen ner för den långa stegen efter bergsväggen. Fredrik och jag som vet hur det är att bära henne på ryggen, hon gör inte ens ett försök att hålla i sig själv, höll andan och försökte tänka på nåt annat. Allt slutade iaf väl och vi skumpade tillbaka på elefanterna. Tillbaka vägen var ännu skumpigare än dit.

Allt som allt var det hur häftigt som helst men jag behöver nog inte rida elefant igen. Prisvärt skulle man kunna kalla det då vi betalade drygt 200 kr per vuxen och barnen var gratis. Då var det säkert 10 personer inblandade, taxiresan, elefanter, dryck och lite frukt. Stackars människor....

Vi klarade inte av att sola och bada idag, det svider lite här och var, så vi vilade och gick och käkade en brak grill buffé. Den kostade drygt 200 kr för 4 personer med dryck och extra pommes . Härliga Thailand!