Bussjäkel

Det är lika jobbigt varje gång man ser bussen långt där borta och vet att det är antingen en språngmarsch som gäller eller minst 10 min i busskuren. Är lika med kallt. Idag satsade jag på språngmarschen. Synd att det blåste och att mina ögon var lite känsliga efter att jag hade kladdat mascara i dem bara. De började rinna hej vilt. Det hade jag inte tid att fundera över. Självklart var bussen nästan full och alla passagerare undrade varför tårar rann ner för mina kinder...


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0