Jennie och hennes lilla Ida skulle komma hit på besök idag och Jennie och jag hade bestämt att vi skulle hjälpa varandra med håret. Bättre kan det ju inte bli för två frisörsmåbarnsmammor på föräldraledighet, en salong där vi kan ha med ungarna och där den andre frisören är i samma situation så att förståelsen är på topp. 

Nellie somnade in ganska snart under hårskapandet och nånstans mellan att vi sköjde ur min färg och skulle ha i Jennies färg somnade även söta lilla Ida in. 

Mitt när jag höll på att lägga i Jennies färg hördes en duns som sedan följdes av Nellies gallskrik. 
Korkade jag hade ju lagt henne med Fredrik som låg i våran säng och sov efter en lång arbetsnatt. Han hade såklart inte märkt att hon börjat krypa mot kanten när hon vaknade. Varvid hon dök med huvudet före ner i golvet och tog emot sig med överkäken och de 2 små tandsibissingar som var på väg ut där.
 
Blodet verkligen rann och det gick absolut inte att lokalisera skadan. Stackars Fredrik vaknade helt yrvaken och helt ovetandes om att han ens hade haft en bebis i sängen. 
Efter en stund kunde vi iaf se att det kom ifrån överkäken, men det var bara som nåt stort och köttigt, blodigt och inga tänder gick att skymta. Jag blev rädd att hon hade slagit in dem i tandköttet igen. Vilket tandläkaren som jag sedan pratade med sa att det var helt möjligt att göra. Usch.
 
Svullnaden har nu iaf börjat lägga sig och nu kan man skymta tänderna men det finns inget mellanrum mellan tandkött och överläpp (får hoppas att den fickan kommer tillbaka...)  
Om man bortser från den traumatiska upplevelsen får jag väl ändå säga att dagen var lyckad. Både Jennie och jag blev fina i håret och vi hade en mysig dag med tjejerna och varandra!


Nu när jag höll på att skriva det här inlägget vaknade Nellie uppe i sin säng gallskrikandes. Hon hade på nåt vis börjat blöda i munnen igen så hela sängen var full i blod och jag var tvungen att byta lakan. Stackars liten ;(