Natten var helt förfärligt jobbig här hemma. Jag vaknade vid 2 snåret av att jag hade sååå ont i magen! Efter ett par timmar, då jag konstaterat att detta kändes ganska likt barnafödande, började jag tro att jag inte skulle överleva. Jag tänkte på mina stackars barn som sovit så dåligt när de var magsjuka och fick dåligt samvete för att jag tyckt att de var jobbiga då. Har man så ont i magen får man lov att vara lite jobbig.

På morgonen när Fredrik kom hem från jobbet och jag låg på vardagsrumsgolvet i fosterställning hade jag insett att det inte var magsjukan som drabbat mig. Stackars Fredrik fick vara vaken för att ta hand om knotten eftersom jag inte ens kunde ta hand om mig själv.

Fick en tid kl 13.00 hos doktorn. Suck. Det var långa timmar fram tills dess. Där konstaterades det blod och vita blodkroppar i urinen och därmed tror vi att jag fått en njurbäcksbotten inflammation. Igen. Hur 17 ska man kunna klara sig ifrån detta när man inte ens känner av urinvägsinfektionen som är starten på det hela.

Antibiotika utskrivet. Jag fick en skarp tillsägelse att om jag inte kände mig piggare till kvällen måste jag höra av mig för att bli inlagd på sjukhuset. Åh nej, inte nu igen! Men det känns lite bättre nu. Ska ta medecinen en gång till nu på kvällen. Hoppas jag känner mig pigg efter den. Jag vill så gärna gå och jobba imorgon!!