Nojjig

Det blir verkligen en ond cirkel när man har sjuka barn. När jag inte får sova nånting så blir jag förutom väldigt trött även lätt tjurig och tappar tåladmodet alldeles för snabbt. Inte alls en kombination som jag vill ha när mina barn är sjuka och behöver mig. Då de är som gnälligast och mest krävande är det ju meningen att jag ska vara stark, glad och possitiv för att hjälpa dem igenom sjukdomen på bästa sätt.

Natten blev fruktansvärd här hemma. Nellie kunde inte andas riktigt och istället för att pipa lite i bröstet tjöt det. Jag försökte få tag i Fredrik så han kunde komma hem och ta hand om Tuva och komma med bilen så vi kunde åka in till akuten men han svarade inte. Inte vill ejag ringa ambulansen heller. Dels för att hon inte var riktigt så illa däran (även om hon blev lite blåaktig en sväng) och dels för att jag inte visste vad jag skulle göra med Tuva då.

Tanken slog mig att om Nellie slutade andas och jag behövde ringa ambulansen hur skulle jag kunna ens klä på mig själv, gå ner och låsa upp dörren och sen klä på Tuva? I min bild gjorde jag hjärt och lungräddning på Nellie, inte kan man ju kila iväg och öppna dörren och börja klä på sig just då... Hur gör man när man är i nöd?

Nu var det ju tur att det inte var så illa. Men när hon började få en blåaktig ton (som jag trodde mig se) gav jag henne utav Tuvas medecin som de strängt sagt på 1177 att jag inte fick.
Hon blev bättre i andningen.
Jag kände på hjärtslagen som slog superduper fort.
Resten av natten låg jag med en hand på hennes hjärta för att märka ifall det tänkte lägga av. Så jag skulle kunna starta min i tanken inövade hjärt och lungräddning. Men jag slapp. Tack för det GUD!
Jag bannade mig själv för att jag gjort som jag inte skulle men jag var ju desperat.

Väl på HC idag blev jag tillsagd att jag ska ge henne Tuvas astma medecin, upp till 8 gånger om dagen. Skönt att jag inte utsatte henne för någon fara när jag gav henne...
Sen har vi en tid i slutet av månaden inbokat för att hon ska få egna medeciner, men eftersom de iaf kommer att vara samma medeciner så behövde vi inte stressa dit.

När ska de här sjukdomstiderna ta slut egentligen? Jag är så himla trött på att mina barn är sjuka, alla andras barn är sjuka. Alla är föresten sjuka heeela tiden. Vilken dryg vinter. Jag hatar den här vintern!


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0