Nu har jag genomlevt 3 nätter och 4 dagar på infektionsavdelningen på sjukhuset. Jag tänker inte ens gå in på hur dåligt jag mått eftersom det förmodligen är svårt att beskriva med ord.

Sköterskorna på avdelningen har var helt fantastiska! Eftersom jag inte har legat på sjukhus sen jag var liten så har jag inte haft nån uppfattning om det fungerar egentligen. Man har ju hört om hur sköterskorna klagar på sina löner. Nu förstår jag varför. De gör ju allt!!! De ska ha minst lika bra betalt som läkarna tycker jag. Om inte mer.
Sen ska jag klaga på sjukhus labet! I måndags när jag sökte till Hc så åkte Fredrik och lämnade in Tuvas urinprov på barnkliniken. Vi var helt säkra på att även hon hade fått urinvägsinfektion, igen. Medans jag fick min antibiotika redan då på måndagen ville de kolla hennes lite lägre och skulle höra av sig på morgonen efter.
På morgonen efter fick vi höra att de tappat bort Tuvas prov. Och eftersom Fredrik skjutsade runt mig mellan HC och akuten och allt var ett ända kaos så skulle hon lämna nytt prov på onsdagen. Natten till onsdage blev hon supersjuk och började kräkas och bete sig precis som jag hade gjort nån dag tidigare så Fredrik blev måttligt orolig. Nu har hon iaf också fått antibiotika och mår mycket bättre. Men när jag skulle åka hem från sjukhuset berättade de för mig att mitt röd,grumliga urinprov som jag lämnat på akuten också hade kommit bort. De som hade sett mindes det väl eftersom det inte direkt såg ut som kiss, så alla visste att det var taget, men sen var det bara borta. De bad om ursäkt.....Men ingen kunde nu säga exakt vad för bakterier jag hade haft eller så. Bra jobbat...eller inte! :thumbdown:

Och så har vi Fredrik. Min Fredrik! Han har varit så himla duktig och kämpat på med sömnlösa nätter, en sjuk 4 åring, en snorig 7 månaders bebis och ett hus att hålla ordning på. Då får man ha överseende med att Tuva hade troll hår med dreads och att Nellies naglar hade växt ut och blivit klor. Han är duktig min kille! :love: