Idag hade Tuvisen dansuppvisning som avslutning på sin danstermin. Det var på Estraden och de skulle visa upp alla de 3 danser som de lärt sig under terminen. Det var helt fantastiskt att se. Jag kände redan innan deras grupp kom in på golvet hur tårarna lurade bakom ögonlocken. Och när hon dansade kämpade jag mitt allra mesta för att de inte skulle forsa ner för kinderna. Jag var så stolt och rörd =) Hon stor log världens collgate leende hela tiden. Den enda som gorde det =) De var såååå duktiga!! Och hon var hur fin som helst!! 

Jag blir så lätt rörd till tårar när jag blir stolt. Eller ibland bara ändå. Och konstigt nog kämpar jag emot varje gång. Varför ska jag behöva göra det? Det är som att jag skäms för att jag blir rörd. Fast jag vet att jag inte behöver. Mamma hade låtit tårarna forsa när Tuva dansade så jag vet vart jag fått det ifrån =) Jag vet att Erik är likadan han också. Det är väl klart att man ska visa utlopp för sina känslor, och att gråta av lycka är ju väldigt positivt. Ändå försökte jag smygtorka tårarna i ögonvrån idag. Nä nu får jag väl skärpa mig! Det är lika varje gång jag ser Ingela uppträda =)) Då får jag kämpa mot tårarna och så känns det som gåshuden på mina armar skulle kunna jämföras med en spikmatta =)