Man kommer i olika faser i livet hela tiden. Nellie te.x är i en fas där hon utvecklas och växer superfort. Hon är helt fantastisk! Hon bara skrattar och är hur enkel som helst hela tiden. Hon sover hela nätterna och på dagarna om jag ska göra nånting behöver jag bara lägga henne i vagnen med snutten över ansiktet så somnar hon direkt :) Världens enklaste bebis!
Tuva däremot har aldrig varit så jobbig som hon är nu. Det är kanske jättehemskt av mig att säga, mammor får väl inte klaga på sina barn. Men det är mer ett konstaterande. Hon har varit så go och glad jämt att jag börjar undra om nån har bytt ut henne. Hon bråkar och skriker om ALLT! T.ex så skrek och bråkade hon om att få ha mössa på väg hem från dagis idag att det slutade med att hon gick hem i mössa, t-shirt och leggins. 23 grader i skuggan. Just nu skriker och grinar hon för att Fredde åkte iväg och handlade, fast när han försökte få henne att följa med och då bråkade hon lika mycket för att hon inte ville följa. Nu skriker hon om att hon ville följa. Så här håller det på hela dagarna. Jag blir helt slut! För att inte tala om döv. Är det för att hon fått syskon eller är det bara en fas? Säg att det går över.....gode gud låt det bli bättre!!

Camebridge har gått bra hitills idag. Imorse när jag vaknade var jag superhungrig. När jag skulle blanda till en vaniljmilkshake höll jag på att svimma när jag insåg att det blandades med endast 2,5dl vatten. Hur skulle jag kunna bli mätt på det......men det blev jag. Jag stog mig på det från 8.30 till 14 utan problem. Nu är klockan 17 och nu kurrar magen och känns tom. Jag har inte varit nå mer sugen på att äta än det vanliga godissuget. Jag gissar att det är nu på kvällen det kommer bli jobbigt.

Nu ska jag gå och låsa in mig på toan och duscha minst en timme så jag slipper höra Tuvas grin och skrik en stund innan Fredde åker och jobbar. Ge mig styrka