Usch den här veckan har mina barn skapat alldeles för mycket oro för sin stackars känsliga mamma. Först Nellie som inte går upp i vikt. Idag har det varje gång hon har bajsat, runnit ut bajs vid benen på henne och ut på kläderna. Hon är så smal om benen att blöjan inte håller tätt. Vi måste åka och köpa blöjor för prematur barn i morn =( Hon som till och med föddes 8 dagar efter utsatt datum. Hon har dessutom bajsat si så där 4 ggr i timmen, så det känns ju tveksamt om hon gått upp nå mer nu heller. Hon äter dessutom väldigt lite när hon ska äta ersättningen. Hon orkar bara ca 40g. Rekomenderad mängd för en bebis i hennes storlek är 120g. Lilla sparven får kanske byta smeknamn till lillprutten ett tag :P

Idag var det dags för Tuvas urinprovtagning(eller vad man ska kalla den). MUK test tror jag de kallar den. De gav henne lugnande medel innan de skulle föra in en (vad jag tyckte såg groteskt stor ut)slang i urinröret. Vi väntade och väntade på att medecinen skulle verka. Men ingenting hände. Hon skulle bli tung i kroppen, få spagetti armar och ben och bli fnittrig. Till slut kunde de inte vänta mer och fick göra det utan att det hade hjälpt än. Det gick bra ändå. Men efter att det var klart började det verka. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. Hon pratade en massa tok och fnittrade hela tiden. Vi fick sätta henne i en rullstol och rulla henne till röntgen. Hon kunde inte gå på sina spagettiben =)

Väl uppe på britsen i röntgenrummet sprutade de in en kontrast vätska i urinblåsan. Sen skulle de ta kort under tiden som hon kissade ut vätskan. Hon började skruva på sig, hon tyckte att det kändes obehagligt när blåsan blev fylld och hon hade en slang i kisseriet. Det var 5 vuxna utöver mig inne i rummet och alla tjatade på henne att hon skulle kissa. Tuva är annars väldigt noga med att man ska gå ut när hon kissar på toan för hon vill vara själv. Hon ville såklart inte heller kissa när hon låg på en säng. Hon började gråta och tjatade på mig att hon var kissnödig och ville kissa på toa. Jag var ju tvungen att försöka förklara hur det låg till. Men ju längre tiden gick dessto värre blev det. Till slut var hon hysterisk så att 4 av de 5 andra där inne fick tvångshålla kvar henne på britsen. Paniken lös i ögonen på henne. Det var fruktansvärt. Mitt moderhjärta brast i 1000 bitar. Fredde fick komma in och ta över för mig. Till slut gav de med sig och lät henne gå ner så de skulle testa att knäppa bilderna medans hon satt. Innan de lycktas rigga upp det hade hon redan hunnit kissat ut allting på golvet (och på Freddes skor). Så allting blev fördjäves =( Stackars Tuvisen!!
I nån timme efteråt påminde hon om mina katter som jag hade förut, när de hade blivit steriliserade. Hon vinglade runt, men förstod inte själv sina begränsningar. Hon försökte springa flera gånger men ramlade hela tiden eftersom benen inte följde med =)

Jag beställde lite nya tunikor och klänningar på Ellos häromdagen för att jag är så trött på att vara för tjock för precis alla kläder som jag har i garderoben. De kom idag. Vilken lycka!! Äntligen har jag nånting annat att ha på mig än de där gamla mammatajtsen som det gått hål i hela grenen på!!!