Ända sedan jag blev sjukskriven i slutet av oktober förra året så har det första som hänt mig på morgonen varit att mamma har ringt och frågat hur det är med mig. Sen har vi pratat en stund. Sen brukar hon ringa runt lunch och kolla läget och på kvällen pratar vi också en lång sväng. Jag har vant mig vid dessa samtal och när jag blev piggare så fortsatte hon att ringa för att fråga hur det är med barnen, kolla läget om jag fått sova nåt på natten osv. Fredde tycker att det är sjukligt hur mycket vi pratar med varandra. Vi kan te.x prata i telefon i en timme fast jag nyss kommit hem ifrån stugan där vi spenderat en hel helg. Men oftast så handlar det inte om vad vi säger, utan det är mer att vi "umgås". Fast på telefon =) Nu åkte mamma till Tunisien igår och det där telefonsamtalet som inte kom i morse gjorde att jag känner mig ensam =( Känns som det här kan bli en lång vecka.

Nu ska jag packa ihop barnen och åka hem till Madde som jag inte har träffat sen sista april. Henne är jag också beroende utav. Man måste bara få sin Madde tid. Annars går det inte =)