Jaha då har jag försökt mig på en springtur igen. Jag kom lite längre innan jag höll på att svimma och mina pauser emellan blev lite kortare vilket innebar att turen tog lite kortare tid. Men jag blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte bara springa på?!? Det känns som att jag har viljan, men jag var såå nära att spy av utmattning. Och det känns som att hela världen gungar efter ett tag. Det går som en blixt av smärta genom kroppen för varje steg jag tar och varje andetag bränner hela vägen ner i magen. Fötterna blir så tunga att tån slår i på väg fram till nästa steg. Fredde påstår att han aldrig har behövt stanna för att gå lite när han är ute och springer. Inte ens när han inte sprungit på hur länge som helst. Hur vek är jag egentligen???

Vi har spenderat kvällen hos familjen Strömberg. Det blev grillat, som jag såklart inte åt. Och sen dukades efterätten fram...jordgubbar,grädde, glass med maräng och chokladsås. Som jag såklart satt och dreglade efter medans jag drack min cappucino milkshake. Nu har det dessutom gått 3 dagar som jag inte har gått ner ett endaste gram. =( Usch va taskigt. Jag som inte ens fick smaka av pizzan som jag var tvungen att ha i knät i bilen häromdagen. Jag hoppas att orsaken till att jag inte har gått upp i vikt är för att jag gjort en massa situps och andra magövningar och "sprungit" en gång. Kan det vara musklerna som väger nåt hg extra så att de hg som jag gick ner i fett blev muskler istället? Vi hade i alla fall en supertrevlig kväll i goda vänner sällskap!