Det är nu den riktiga väntan har satt in.36 fulla veckor har passerat. Jag går på helspänn hela tiden och undrar om det inte känns lite i magen kanske? Men ännu mer går jag och undrar om inte Madde ligger på förlossningen och stånkar nu. Hon har 5 dagar kvar till datum idag. Men hon har blivit så där grundlurad som jag blev med Tuva. Alla som sa att "du kommer att få tidigare du", eller "nu dröjer det bara nån dag, det syns". Och så ställer man in sin lilla kycklinghjärna på att den här bebisen kommer att komma tidigare.
Vilket i sin tur nu har lett till att till och med jag känner att det känns som att Madde nu har gått över tiden redan fast hon inte har det. Och då känns det ju garanterat mycket värre för henne.
Själv har jag tänkt mig att jag ska försöka tänka 3 veckor + från och med nu. Det är väl förhoppningsvis max gränsen för hur mycket man får gå över tiden. Så mina dryga 4 veckor som är kvar omvändlas nu till 7. Och hör sen!
Tyvärr är det svårare än man tror att bara ändra inställningen så. Hoppet ligger ju och gror där inne. Men jag ska i alla fall göra ett tappert försök.