Igår kväll lämnade Fredde mig, Tuva och liten bebis i magen och drog på fest. Förra lördagen vågade han inte eftersom det är så pass nära förlossningen och då hade jag lite dåligt samvete för hans skull. Igår fick jag försvara honom mot alla möjliga protester från alla möjliga som tyckte att det lät onödigt av honom. Jag var helt säker på att han skulle ta det lugnt och att han skulle komma hem i tid. Men icke sa Nicke. Vid 5 snåret snubblade han kräkandes in genom den dörren. Då ska du inte tro att jag var glad inte. Jag har önskat hela dagen nu att det ska sätta igång så att han skulle få pinas och må illa på förlossningen medans jag skulle håna honom. Plågas din dumskalle plågas. Men nu verkar det som han klarade sig ifrån det. Och eftersom jag har försökt satt igång förlossningen med viljestyrka så har jag nu tappat fokus. Jag hade ju ställt in mig så bra på att det inte gör nåt om det dröjer lite innan bebisen kommer. Men jag vill att den kommer NUU!! 

Igår ramlade magen "ner". Så nu hänger den och jag har fått ett "hängveck" under magen. Man kan tycka att det ska vara ett gott tecken men än så länge så känner jag inget annat än obehag. Varje gång jag sätter mig ner känns det nu som att jag sätter mig på bebisens huvud. 12 dagar kvar nu till utsatt datum nu. Kan nån se till att de förvändlas till 12 timmar kanske?