Dopparedagen

Idag är det dagen D. Adde och Maddes bebis ska vara färdig att komma ut nu. Men det verkar trögt med det. Madde håller modet uppe bra ändå tycker jag. Men hon har sagt att om jag skulle få före henne så ska hon sluta prata med mig och så vill hon inte träffa våran bebis heller. Haha. Jag förstår henne. Men på nåt vis så kan jag inte föreställa mig att dom vilken dag som helst kommer att få ett litet barn. Va sjukt...
En annan sak som jag har kommit på är att jag kommer att bli tokig när Maddes mage börjar att försvinna och jag själv kommer att vara så här tjock fortfarande. Då kommer nog min tid att krypa fram. Tack gode gud att jag har haft henne att dela den här upplevelsen med hela tiden!


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0