KRETA- Resan

Resan hit till Makriaglios tog 12 timmar från dörr till dörr. Vi var oroliga för att det skulle bli jobbigt med Nellie men hon var helt exemplarisk. Hon somnade i min famn innan planet lyfte. Hon som inte har sovit i famnen på någon på flera månader =) Snuttan. Tuva var superduktig och längtade mest efter allt. Lollo & Bernie, Ingela och BADA! Hon fick lite ont i öronen när vi skulle landa så då blev ho lite ledsen men det var inte så farligt. Jag höll i Nellie hela flygresan och tjatade på Fredde att han skulle fråga personalen ifall de kunde fylla våran termos med varmvatten så vi skulle ha till bussresan som var 2,5 timme. Fredrik envisades med att jag kunde gå fram till dem när vi landat och bara fylla nappflaskan. 


Så när vi landat fick jag tränga mig mot strömmen med väskor över axeln och Tuva i handen för att få tag i lite vatten. SUCK. Tuva var lyrisk när vi fick åka buss från flygpanet in till flygplatsen. När vi kommer in frågar Fredde mig om jag tog passen och boardingkorten som låg i fickan framför hans stol....!?!? NEEEEj.....(läs det var Freddes fel...)


Fredde försvinner ut för att få tag på dem. Vi väntar och väntar. Trots grym ac funktion är jag sjöblöt av svett (läs nervositet) Till slut tröttnar jag och sätter Nellie i bärselen på magen, packar på mig alla väskor och ser till att ha Tuva i släptåg. Ut i värmen. Väl där ute inser jag att jag kan ju inte ge mig ut på stora flygfältet där planen åker...En grek kommer och gastar på mig att följa med för Fredrik har redan gått in en annan väg....Que? Help me....


En snäll grekdam eskorterar mig och flickorna (det var inte så att hon kände sig sugen på att ta en väska) ut till bagageutlämningen där Fredrik står och väntar. Vi var ruggigt uppskakade och blev glada när våra väskor kom nästan först av allas. Väl ute vid bussen inser jag att vi har glömt vagnen kvar inne på bandet mitt i våran ångest....NEEEEEJ!!!


En snäll ving-tjej följer mig och Nellie tillbaka in för att hämta den. Samma Grekdam som eskorterat mig och tjejerna genom tullen kommer gåendes med näsan i våran adresslapp på vagnen och frågar vad vi heter. När hon tittar upp och ser att det är jag ler hon och räcker över vagnen. Inga presentationer var visst nödvändiga...Hon tycker nog att vi borde ha stannat i Sverige. Just då tyckte jag det också.


Barnen skötte sig alltså exemplariskt. Värre var det med föräldrarna. I mitt tidigare väldigt ansvariga liv skulle jag ha dömt ut en familj som gjort på det här viset som "white trash". Idag får jag hopppas att andra inte är lika dömmande som mig. Nellies vatten var by the way kallt när hon skulle äta...men jag är inte bitter


Kommentarer
Madde

HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Synd att det inte finns på film, hade varit grymt roligt och sett! Ni kom ju fram iaf... Ha det bra så ses vi snart! KRAM

2010-08-20 15:19:15
Mamman

Meen då!!!! jag var inte helt fel ute när jag sa att ni skulle hålla koll på Tuva då!!! strulputtar ha så kul nu o sola o bada.Tuva kommer säkert att simma innan ni kommer hem.Krama om barnen!!! kram kram.

2010-08-20 16:59:51



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0