Idag förtjänar jag en stor fet tistel. Det hela började med att Fredde klev på och jobbade igårkväll. Jag lyckades riktigt bra med att ha båda barnen samtidigt. Tuvas nattning gick riktigt smärtfritt. Sen ville såklart inte Nellie sova. Så runt midnatt bestämde jag mig för att prova att gå och lägga mig och amma henne till sömns liggandes. Det fungerade, men det gick däremot inte att flytta henne på hela natten vilket ledde till att jag sov riktigt dåligt.

Efter att jag lämnat Tuva på dagis åkte jag och Nellie till Madde och Isac och hade en jättemysig förmiddag med solpromenad och lunch.Fortsättningen blev inte lika trevlig. Jag hämtade Tuva på dagis och skulle vara en snäll mamma och leka ute några timmar. Vi gungade, åkte rutchbana och grävde i sandlådan.

 Sedan bestämde vi oss för att ta ut Tuvas cykel. Vi har pratat länge om att hon ska börja cykla till dagis när det blir bart på marken. Och då var det ju dags att börja träna tyckte jag. Vad jag inte hade räknat med var att mitt tåladmod inte existerade alls eftersom jag var så trött. Vi skulle cykla till ett ställe med tussilagor som jag sett på vägen hem från dagis. Men hon kunde inte cykla påstod hon. Inne har hon kunnat cykla på cykeln men min stora tjej är en riktig latoxe. Så fort det blev minsta lilla lutning uppåt och tungt att trampa så gav hon upp och började gnälla att jag skulle putta på. Dessutom vägrade hon att starta själv utan puttning, Hon ville inte styra i nerförsbackarna, utan jag skulle hjälpa henne med det. Samtidigt som jag drog på Nellies vagn. Hon ramlade vad som kändes som 1000 ggr. Hur kan man ramla med stödhjul? När vi väl hade plockat våra blommor bråkade och skrek hon så jag tappade humöret helt. Och när jag stod och bråkade på Tuva så rullade Nellies vagn iväg och innan jag fick tag i den hade den åkt ner med ett hjul för trottoarkanten. Hade jag inte fått tag på den när jag fick så hade vagnen vält rakt ut i bilvägen.

Så här i efterhand har jag dödsångest över det där med vagnen. Och riktig ångets över hur jag hanterade Tuva situationen. Så där får man bara inte bete sig. SKÄMS på mig. Nu har jag nog vunnit sämsta mamma i världen pucklan. Tussilagorna som står här på bordet får mig att inse att tanken var god men det räcker inte alltid...

P.S. Nu har vi pussats och kramats och blivit sams igen. Hon sa så här nyss. "Mamma jag ska hjälpa dig när Nellie har pruttat" Tack älskling, du är en ängel =) D.S.