Nu på kvällningen så har jag haft 3 värkar. Dom kommer några gången om dagen och tilltar i styrka. Jag måste använda "andningsteckniken" som man ska snvända under förlossningen för att ta mig igenom dom. När jag ringde och fick en läkartid(om 3 veckor) så sa hon att "det låter ju inte bra. Det låter ju som du är på väg att öppna dig" Åh va lugnande, ja men då så, då ses vi om 3 veckor. Los idiotos. Hon tyclte att om dom blev värre skulle jag ringa direkt upp till förlossningen. Nu tyckte jag att dom blev det och ringde dit ikväll. Hon lyssande inte heller på mig utan tyckte att jag skulle kontakta hälsocentralen imorgon.
Jag inser ju själv att det lika gärna kan inte vara nåt fel alls på mig, men ÄNDÅ! Dom borde väl kunna ta et titt för att lugan ner en orolig mamma. Alla som jag känner och pratat med har varit upp på förlossningen för diverse sånna här saker under deras graviditeter uatn att nån bråkade med dom.
Vanmakten tog över och gråten kom. Jag grät nog i 2 timmar. För att jag känner mig orolig, för att jag blir alldeles matt när det känns som ingen lyssnar, för att jag har ont hela dagarna, för att jag är trött eftersom jag sover dåligt av smärtan och säkert för att jag är extra känslig nu när hormonerna härjar i kroppen.
Officiellt så HATAR jag barmorskor och alla som har med barnafördande att göra. I mina ögon är dom bara en massa nonchalanta idioter. Under min förra graviditet träffade jag på EN barnmorska som jag gillade. EN! Ska det vara så....Och tack och lov så var det hon som förlöste mig. Då är man ju i en ännu känsligare position. Jag tänker iaf i fortsättningen ha så lite som möjligt med det där släktet att göra. Och så länge inga komplikationer ställer till det så tänker jag absolut inte sätta min fot på BB, som för den delen var det värsta jag har  varit med om i hela mitt liv. Träffar ni på en gråhårig barnmorska på BB som heter Hillevi och har en äcklig lång grå lugg så sparka henne på smalbenet och spring! Hon är vidrigast av dom alla. Ty fusan gubbars! 
Så länge jag känner min bebis sparka här inne vilket "den" gör hela tiden så känner jag mig åtminstonde lite lugn. Det är "hon" och jag (och Fredde å Tuva förståss) Vi behöver inte dom där gamla haggorna!