Förtvivlan V:S Glädjerus

Idag började det....kriget med försäkringskassan. Jag har ju krånglat en del med jobb nu det här året. Så först och främst så kommer det att bli ett helvete att räkna ut min mammapenning, som nu dessutom blir min sjukskrivning. Och nu idag fick jag ett brev som dom skickat till min läkare också där dom ifrågasätter min sjukskrivning. Dom tycker tydligen att jag klarar av att jobba ändå. Så idag har mitt huvud varit i ett grått moln som vill börja regna när som helst. Kul att sitta här hemma och veta att man inte kommer att bli bättre utan bara sämre och dessutom kanske inte få ett öre på 4 månader. Minsta lilla grej hade kunnat få mig att börja gråta tidigare idag (skulle gärna vilja skylla på mina hormoner även om det inte är dom) och om jag väl började så kändes det som jag skulle gråta i minst 3 veckor.

Det var då det hände....Jag skulle möte Idag 14.30 på biografen inför New Moon premiären. Fredrik åkte och tränade innan men lovade att komma tillbaka. 14.35 var han inte hemma och då var inte tårarna långt borta. 14.40 kommer han i lugnan ro och hade tagit fel på tiden med en timme. Jag lovar att jag har kunnat mörda i den stunden. Då var han inte mycket värd. Och tårarna brände bakom ögonlocken. Väl på bion fick jag lite ny styrka av att träffa Ida. Men jag kände att en sorglig scen skulle sräcka min fasad genast. Dom hade byggt om salongen och passande nog fick vi plats på den rad som hade extra benutrymme. Handikappraden skulle jag vilja kalla den. Dom hade tagit bort kärleksfåtöljerna högst upp vilket i sig var en anledning att gråta. Men jag höll mig. Efter filmen insåg jag att handikappraden nog är den bästa raden nu i nya salongen. Det var perfekt! Filmen var perfekt! Allting var perfekt! Jag fick äntligen ett tillfälle så min smärta inte sken igenom. Vargar och vampyrer, kärlek och avundsjuka. Popcorn som rullar ner i "klyftan" och fanta som gör en så kissnödig så man nästan måste springa ut därifrån. Aaaahhh....lyckoruset var totalt. Det kommer jag leva på ganska länge nu. Jag har ett minus att adda till filmen och det var att bilden var lite "grynig" inte direkt hd kvalite om man säger så. Och det är väl lite därför man går på bio, och ljudet förståss (som det absolut inte var nåt fel på) Jag trivdes till och med när det gick ett sus av "ÅÅåååhh och WOW:s" i salongen första gången Edward kom i bild. Själv slank det nog ur ett litet stön när vargpojken visade sin muskulösa bringa första gången. Den var inte att leka med!!

Nu hoppas jag att Ida och jag kan komma till skott och se 2012 nån gång inom en snar framtid.

Kommentarer
Idooooo

Ja det var mysigt Therese!

Säg en dag & I'll be there..2012!

2009-11-22 16:54:04



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0