Det hände inte på fredag den 13:e utan på lör den 14:e. Niklas och Tuva lekte. Tuva stod på  Niklas förtter och så gick dom runt så. Niklas höll upp Tuvas armar i luften och där hände det nåt. Tuva började grina och hade jätteont i armen. Och det ska ni veta, att om min unge reagerar på att det gör ont. Då gör det ONT! När hon var mindre var jag säker på att hon hade nån sjukdom som gör att hon inte känner smärta. Hon tål vad som helst och grinar för i stort sett ingenting. Men igår grinade hon. Och höll sig om vänster armen som hängde som en död sill efter kroppen. Niklas stackarn fick ångest, men det var ju inte hans fel. Vi väntade och skulle se om det blev bättre. Hon hade ingen tröja på sig när det hände och sen när vi skulle på med den blev det ännu mer grin och skrik. Usch va hemskt. Men jag bestämde mig för att prova att åka hem och se om det blev bättre tills idag. Men det gick inte. Hon grinade och grinade och armen låg där som den döda sillen. Så fort hon rörde minsta lilla på kroppen så skrek hon rätt ut. Och skriken blev bara värre och värre och än mer plågade. Usch va jag tyckte synd om henne. Fredde fick sluta jobba och komma hem och hämta oss och så till ilfart till akuten. Precis innan Fredde kom slumrade hon till lite så han bestämde sig för att ta en snabbducsh innan. Jag fick panik när jag såg den lååånga lortiga tumnageln på hennes "ondan hand". Jag tänkte att om doktorn ser att hon har en sån nagel så tror dom att vi nån whitetrasch familj som slår vårat barn. Så jag tog helt enkelt nagelsaxen och klöpp till.
Som jag nämnt förut så hatar Tuva att klippa naglarna så hon röck åt sig den onda armen med ett skrik.
Sen åkte vi in. Det va som tur var helt dött inne på akuten så vi fick komma in direkt. Tuva hitta en stång på väggen som hon direkt högg tag i och började dra sig upp....med båda armarna....öööhhh. "Jag tränar" sa hon. Doktorn tittatde lite förvirrat på oss....ganska förståligt, jag såg nog ganska förvånad ut själv.
Tydligen så är det vanligt att små barn som man drar i armarna råkar ut för att den hoppar ur led vid armbågen och allt som behövs då är att den knäcks tillbaka. Vid sånna tillfällen så brukar armen bara hänga där....oki. Så det var jag som var doktor Jansson inatt och knäckte tillbaka Tuvas urled arm med min nagelklippning. Ganska pinigt när man sitter på akuten och hon ska "träna"....


Nu sitter vi och väntar in pappa och Helena som ska ta med Tuva på en Mumindalen teater. Och så ska dom äta på max sen. Det ser hon fram emot. Jag får absolut inte följa med, men kanske pappa. Haha