Wilma

Imorse blev det nästan skilsmässa här hemma i huset. Och stackars Tuva som blir så bekymrad när jag skäller på Fredde visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Fredde vägrade nämligen att låta mig ens prova att börja tapetsera! Nej han skulle ringa sin pappa så att det inte blev fel. Alla andra gånger när jag har frågat om hans pappa kanske kan hjälpa oss med tapetsering så gick det absolut inte utan då har vi anlitat nån som gjorde det åt oss istället. Men just idag när jag käånde att det skulle bli roligt att kanske få lära sig, då gick det bra att ta fingrarna ur arslet och ringa till pappa. Minsann! Usch jag blir upprörd bara jag tänker på´t! Jävla mansfolk! Hur ska man nånsin kunna lära sig nånting om man aldrig får försöka?!?! Och när ska vi egentligen sluta att vara beroende av våra föräldrar?!?! Det blir väl inte förän man måste, och då får man hoppas att barnen man har, har växt upp och blivit dugliga hantverkare så man kan få hjälp av dom istället.Jag säger då det ja........

Linnea och jag har precis kommit hem från en  visit på BB. Vi fick komma upp och hälsa på Wilma!!! Åh va underbart. Vi var uppspelta som två små barn på väg till Furuviksparken. Och när dom kom klivandes ut ur BB dörrarna fick vi tvinga tillbaka tårarna båda två! Hon va så otroligt fin!! Jag brukar oftast tycka att nyfödda bebisar är söta mest för att dom är så små, inte för att dom är särskillt söta. Men med Wilma var det ett undantag! Hon såg ut som en liten docka. Mickan och Jim såg trötta ut med glada. Det hade inte blivit mycket vila för dom. Mickan vågade inte sova, hon vill bara titta att Wilmas bröst rör sig upp och ner hela natten =) Hon luktade så himla gott. Och även om man har fått barn själv så kommer man inte ihåg hur små dom en gång har varit. Iofs så har Tuva aldrig varit riktigt så där liten eftersom hon vägde 4600 när hon föddes och Wilma vägde 2900 nu,men ändå. Man törs nästan inte ta en sån liten. Jag hade förberett mig imorse med att inte ta på mig parfym så att jag skulle kunna få hålla henne men jag vågade inte fråga. Man vill liksom inte bryta den där söta familjen. Dom såg alldeles kära ut när dom tittade ner på henne. Vackrare får man leta efter. Mickan stackarn hade ont, men det är sånt man glömmer med tiden. Jag kommer förståss ihåg att man känner som att man har ett köttsår i stället för en pulla. Men jag tror inte att jag hade sånna besvär med att sitta och gå som Mickan hade. Därmeot kommer jag ihåg att andra som var på BB samtidigt hade det. Så jag kanska klarade mig ganska lindrigt ändå. 
Mitt pirrande i bebisnervern har nu slutat. Det har övergått till spänningar i brösten, dom skriker efter en bebis helt enkelt!!! 





Jag längtar redan tills jag får träffa henne igen! Nu tycker jag faktiskt att fler av mina kompisar får ta att börja producera!

Kommentarer
Linnéa

Kanske världens goaste lilla knodd! Och dom där små benen!! :) Man smälter som smör i solsken.



Ja nu när det blir tillökning i barnaskaran blir man ju lite sugen må jag säga, men man får väl låna dom små liven då och då så länge hoppas jag.



Tack för ikväll dessutom, vad mysigt vi hade det.

Puss

2009-07-21 22:56:20
Björn

Vad roligt att se lite bilder! Lycka till med tapetseringen, själv har vi bara kommit halvägs med köket efter sex veckor. Svårt att bara göra en sak i taget då man vill så mycket.

2009-07-21 23:30:04
Louise

sån söt bebis! =) Förstår att du är sugen på en till.. ni har det ju så ordnat med hus, jobb o storasyster :D

Kram

2009-07-22 13:40:22
URL: http://lollo83.blogg.se/



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0