Nu börjar det kännas i portmonän att inkomsten har varit 0 kr senaste månaderna. Kan inte ens beskriva hur skönt det skulle kännas om det kom ett brev som sa att jag skulle få hova in lite pengar retroaktivt (eller hur det  nu stavas), bra mycket bättre än om det står att jag inte får några alls.

Graviditetsvecka 31. Om man räknar bort foglossningarna (vilkte inte alla gånger är så lätt) så mår jag just nu toppen bra. Jag känner mig otroligt glad och pigg. Det är drygt att vara en last på Fredde men jag tycker ändå att jag vissa dagar är bättre så att jag åtminstonde kan dra ett litet strå till stacken.
Bebisen i magen ligger helt annolunda än vad Tuva gjorde. Den här känns mer "inklämd" mellan alla organen. Så nu vet jag hur det är att få ett riktigt slag på kissblåsan eller tarmen. För att inte tala om dom där stackars revbenen. Vi börjar alla tre längta mer och mer efter bebisen nu =) Men jag har börjat tröttna på namnet Elise...typiskt mig. Jag ska inte bestämma mig så där långt i förväg. Det känns som att Elise var den där lilla sprattlande saken som var i magen för några månader sen. Inte den här bjässen som brottas med mina tarmar vareviga dag.

Min älskade lilla Tuva är ute och skottar med Fredde nu, för 3:e gången. Idag. Och då är det inte för att det snöar, utan för att hon tycker att det är så roligt.

Välsignade Madde tog med sig frukt och glass hit igår och bjöd på fruktsallad. Men ÅH va gott det var då! Det var hur länge sen som helst som vi åt det. Vem behöver gråta för uteblivet sex (pga foglossningar) när det finns fruktsallad? Sug på den ni