Hade min lediga dag idag. Härligt! Alla lediga dagar skulle spenderas så med sån effektivitet som idag! Tyvärr är det vanligare att man inte får ett skit gjort när man är ledig.

Min kära gamla bittra vän Ida har kommit hem från sin otroligt långa resa. Så då var det dags att besöka henne i hennes lägenhet (som jag aldrig har sett fast hon har bott där i flera år....kompis priset 2009 eller!?!)Väl där bestämde vi att vi skulle ta en sväng till stallet så Tuvisen skulle få hälsa på lite hästar. Hon älskar hästar, och hundar. Som tur var fanns det båda och i stallet. Tyvärr var Tuva på sitt allra sämta humör idag och hade treårstrotsen lysande i ansiktet hela dagen. Det första hon lyckades med var när vi skulle hämta Vlam i hagen var att  ramla i värsta gyttjan! Hon som hatar att bli kladdig blev ju förståss skitsur och när jag skulle dra upp henne blev det baksug och sen sa det bara slafs så kom hon upp (medans hon stänkte ner hela mig !). Två meter senare ramlade hon igen, den här gången på rumpan istället för på knä och samma historia upprepade sig. SUCK! Geggigt värre. När vi väl var framme vid hagen och hästen, som för övrigt var groteskt stor, så var ungen helt orädd. Hon kunde inte förstå att den kunde vara farlig om man skrämde den med skrik och spring runt ben och mage....
Sen var det dags att sadla. Det tog enligt Tuva alldeles för lång tid så hon blev skitsurig och gnällde och skrek så man fick skämmas. Man får faktiskt inte skrika i stall, bara så ni vet det! Hästarna blir rädda. Inte får man springa heller, vilket hon gjorde precis hela tiden.
Sen blev det riddags och då var lyckan gjord. Först fick hon sitta framför Ida men sen själv på det där stora sjabraket! Oroliga mamman försökte hålla i benet bäst det gick men då blev jag bortknuffad ska ni veta. Det där kunde hon själv tyckte hon...Stora damen! Nu är iaf Ida storfavoriten i Tuvas ögon!